Så torsdag kväll vid halvnio snåret bar det av till djursjukhuset. Fy fasen så otäckt att hon så fort blev dålig! Jag har ingen erfarenhet av just livmodersinflammation, lyckats slippa detta hittills. Men allmänt påläst insåg jag raskt faran med det hela. Insåg också att veterinären förmodligen vill operera och sterilisera Glorie. Två miljoner tankar strömmar i hjärnan, en hjärna omtöknad av alltför lite sömn. Jag kände mig inte redo att tvärt sätta punkt för Glories avelskarriär, samtidigt som hon trots allt är 4 år och jag har inte tänkt ta så många fler kullar på henne ändå…
Jag fick lite tid att googla i väntan på veterinärens utlåtande. Nog fanns de dem som medicinerat bort eländet… Det var en bra veterinär, förstående och öppen. Glorie röntgades och något litet fanns kvar i livmodern. En moderkaka, ett ännu mindre foster omöjligt att veta. Men så hade jag kommit in så fort och Glorie var ändå plötsligt rätt pigg och tydligen kan katter ha moderkaka kvar i några dagar utan större problem….
Jag fick välja mellan operation eller ge det ett försök med värkstimulerande dropp för att få ut det där därinne och hoppas kunna släcka infektionen därefter med antibiotika… Det blev förbaskat svårt att fatta ett beslut. Alltså det känns fortfarande som jag egentligen inte har bestämt mig!
Men jag valde att ge Glorie en chans till. Vi spenderade hela långa natten under de starka lysrörens sken på Blå stjärna med dropp.
Hon fick värkar och kämpade på men ingenting ordentligt kom ut. Vi fick recept på vetrimoxin och strängeligen information om att detta nog inte kommer att fungera! Starkare medicin behövs för denna typ av infektion men det blir toxiskt för kattungen, som diar. Så blir hon sämre, akut operation! Förmodligen håller hon sig rätt ok över helgen, men blir nog inte helt bra sa veterinären.
Så fick vi åka hem. Det gick ju bra fast man näst intill inte var i skick att köra bil. Tror faktiskt aldrig jag varit så trött!
Väl hemma stod hästar, höns, nykläckta kycklingar och resterande katter på tå och hoppades på frukost och uppmärksamhet.
Sen, äntligen, drog jag ner rullgardinen ordentligt. Stängde ute ett fantastiskt fint vårväder och stängde av telefoner och allt som piper och låter. Sova, med Glorie och kattunge innanför täcket!
På eftermiddagen kontaktade jag veterinär på hemmaplan. Kände mig uppgiven och orolig och ångrade väl att jag inte opererat. Tänk om hon nu blir jättekass under helgen…och nästa vecka ska ju Biscuit ha sin kull….kanske lika bra att göra det nu ändå??!!
En jättetrevlig tjej pratade jag med som gav mig hopp och nya infallsvinklar. Så jag fyllde magen med is och ägnade kvällen till att sitta med Minis kattungar som är fullkomligt bedååårande! De har fått flytta in i en hage för nu började det skuttas och hoppas omkring!
Kvällen kom och nu fanns det väl inget annat att göra än att sova…Njae, det blev svårt för under natten fick Glorie nya värkar och låg och morrade och lille kisseungen, som har väldigt stor röstkapacitet, klagade högljutt när mamma inte hade ro att ge honom mat. Fy satan så oroligt. Hann se att det nu äntligen kom ut fragment av typ moderkaka innan Glorie så duktigt slickade sig ren. Hela förmiddagen på lördagen fortsatte hon att ha ont och jag att ha beslutsångest. Blå stjärna igen? Fick oväntat besök. Det var nog bra, fick tankarna på annat och bjöd på en kopp kaffe. Sen hade värkarna avtagit och allting kändes plötsligt mycket, mycket bättre. Ingen feber, inte illaluktande utan en lugn harmonisk kattmamma med en snusande nöjd kattunge!
Klockan närmade sig 19, vi skulle göra middag! Nu ska jag ta ett glas vin sa jag till min sambo. För inatt ska jag inte åka någonstans! Inatt skall jag sova ända tills jag vaknar!
Slog mig ner på en stol i köket, sippade på ett glas vin och fick stora runda Biscuit i knäet! Biscuit som håller på att spricka. Ja på måndag får det allt ske, inte en dag senare tänkte jag och kände hur skönt det skulle bli med lite vila innan nästa förlossning….
10 minuter senare blir Biscuit som galen….
fortsättning följer!