Ja nu är inte ens två hela veckor kvar tills Minis kattungar skall flytta hemifrån! Med tanke på att vi härbärgerar hela 12 kattungar borde det kanske kännas som en lättnad. Men det är förhållandevis riktigt lugnt och fullkomligt hanterbart med alla dessa katter. De tre mammorna har ett fantastiskt samarbete och alla är som en enda stor familj. Visst är de totalt vilda och galna periodvis, ruschar genom huset och klättrar i gardinerna!
För att inte tala om all kattsand de drar ut. Det är en brokig skara, olika färger och olika personligheter trots att de alla har samma pappa. Dessvärre fäster man sig vid allihop och som vanligt känns det vemodigt att behöva skiljas från dem.
Cornelia och Candis stannar dock tills vidare. Inte hade jag tänkt spara en endaste en av kattungarna och definitivt inte två!! Jag har beslutat mig för att göra om kombinationen, dvs ta ytterligare en kull av tjejerna med De Soto. Men det är ju verkligen ett vågspel hur det går med dräktighet, förlossning och självklart vad det blir. Så magkänslan säger mig att jag kanske ångrar mig om jag inte behåller i alla fall en fin hona!
Cornelia är på flera sätt en favorit. Det var egentligen min ursprungliga önskan att ha en svart oriental och en choklad eller brunmaskad siames. Hon har de allra mest fantastiskt blåa ögonen. Hon är feminin och finlemmad som en älva men har visat sig vara en riktig liten vilde. Tuff och framåt och full av energi. Det gillar jag!
Samtidigt så har vi då Candis, Candis med sina runda ögon. Det vilar ett visst skimmer kring Candis och det har det gjort från dag ett. Hon är den som är mest lik sin mamma i temperamentet. Tar inte alls stor plats, tyst och försynt och känslig. Hon tar liksom in allt omkring sig och sprider harmoni. Mini har i mina ögon varit en alldeles otroligt bra mamma. Jag har aldrig upplevt ett så fint moderskap hos nån katt och då är ju de flesta katter förträffliga mödrar. Det enda bekymret är att Mini blivit så vansinnigt mager! Det har varit oerhört svårt att få henne att äta ordentligt och sätta sig själv lite mer i först hand. Blir det så illa vid kull nummer två så vågar jag nog inte ta fler kullar faktiskt. Och då hade det ju varit underbart att spara en dotter med liknande sinnelag!
Så jag är som en åsna mellan två hötappar.
Kvar finns det fyra små som ännu inte är tingade! Det är Epic, Esben, Elvira och Epiphany. Två tjejer och två killar! De är superfina allihop.
Epic är pratsam och social, lite mer åt det intensiva hållet. En riktig glädjespridare. Man blir glad bara av att se honom.
Esben är något lugnare, en riktig myspropp. En liten nallebjörn, underbart söt och underbart snäll. Han blir garanterat någons allra bästa vän.
Elvira har jag fått mycket uppmärksamhet för. En blivande skönhet. Hon är piggelin, pratsam och social. Epiphany likaså, de är lika till sättet hittills, sköldpaddstjejerna!
