* Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar *
Möt Xantippa´s Elvira! En alldeles bedårande liten sköldpaddsflicka. Hon som skadade benet.
Ja, hon bor fortfarande kvar här trots att hon är en av de kattungar som kanske rönt mest intresse av alla. Redan när hon var riktigt riktigt liten fick jag förfrågningar från bl a flera uppfödare och från folk från andra delar av världen!
Bara ett par dagar innan hon skadade sig skickade jag in ett dna-prov för att se huruvida hon var PRA-fri eller inte. Det var nämligen bestämt att hon skulle få flytta till ett katteri såvida hon var fri från pra. Så skadade hon sig och framtiden blev plötsligt oviss. Provet kom tillbaka och jippii det var iallafall positivt! Så om nu bara benet verkligen blev helt bra så hade hon trots allt sin framtid utstakad som avelshona.
Tja, allt gick åt rätt håll och jag kände mig tämligen säker på att hon minsann skulle bli helt och hållet återställd!
Då drog sig köparen ur på grund av andra orsaker! Men det tog inte mer en ett par timmar så var hon i det närmaste såld till USA istället…om det nu fanns någon fin lösning på att få henne dit! Visade sig inte vara det lättaste. Hittade ett företag som kunde vara behjälpligt med att skicka henne som flygfrakt, kändes sisådär…
Samtidigt så visade hon fortfarande en liten rörelsestörning på det där bakbenet. Vad energi det tar när man tvekar, velar och inte kan bestämma sig!! Veckorna har gått och nu är Elvira sisådär 4 månader gammal. Fortfarande går hon lite som Charlie Chaplin men är samtidigt totalt obesvärad av sitt ben. Benet är röntgat och undersökt och inget fel är hittat. Troligen har hon sträckt ut mjukdelar, hamnat pladask på halt golv i spagat och fläkt sig.
Katter med sina 9 liv, vad händer med en katt efter några år med en gammal skada?! Någon som har erfarenhet? Hade det varit en häst skulle jag definitvt oroa mig för bekymmer med benpålagringar, förslitningskador p g a felbelastning, men katter, de är ju trots allt helt annorlunda! Skulle inte förvåna mig ett dyft om Elvira lever ett helt långt liv utan några som helst bekymmer utan bara är extra charmig med sin lilla fot! Charmig är hon, pillemarisk som en äkta padda. Egen vilja och rejält med energi. Glimten i ögat och en äkta orientalisk stämma att häva upp om något inte passar unga fröken!
Summa sumarium, mitt hjärta säger att det inte känns rätt att sälja henne som det ser ut just nu iallafall. Det lutar åt att hon får stanna och ge liv åt en kull. Därefter hoppas jag finna ett för evigt hem till henne med förståelse för den gamla skadan. Inte ens jag kan ha hur många katter som helst så finns det någon därute som redan nu måhända är intresserad, kanske till och med kan tänka sig ha henne på foder (isåfall inom rimligt avstånd från mig) så är ni varmt välkomna att höra av er ❤
