Strax innan jul är det dags! Mini tog sig på andra försöket och är alldeles supersäkert dräktig. Om bara sisådär tre veckor är det dags. Kan man få en bättre julklapp?!
Ja, det är ju föresatt att allt går bra…lika pirrigt varje gång. Tänk det känns ändå evigheter sen sist när det minst sagt var ganska mycket att stå i (läs Del 1, Del 2, Del 3 och Del 4).
Förra kullen efter Mini blev ett bedårande gäng härliga individer! Cornelia fick stanna i katteriet och går numera under smeknamnet Kurrelia. För hon kurrar och kurrar, sen kurrar hon lite till. Nämner man hennes namn börjar hon såklart att kurra. Vill hon något kurrar hon sig till det och ligger hon i knäet kurrar hon högt och ljudligt. Kanske är hon avsiktligt så ofantligt trevlig och kärvänlig för att väga upp för alla sina hyss och galna, tjuvaktiga upptåg. De slutar allt som oftast i en smärre katastrof. Trots allt har inte vi människor lärt oss att det man är rädd om måste läggas undan nånstans där man helst kan låsa med hänglås. Siameser och orientaler har då absolut ingen brist på fantasi och inga begränsningar överhuvudtaget!
