Ja, så är det! Vår stolthet, vår bästa ambassadör för vår ras, vårt katteri, Apocalyptica De Soto Adventurer har flyttat vidare. Det är omöjligt att i ord beskriva De Sotos utstrålning, personlighet och skönhet. Han måste upplevas! Och jag tror inte någon som varit här och upplevt denna celebra katt varit av annan åsikt än att han helt enkelt är underbar. Om och om igen har människor smält som smör när han på sitt självsäkra, älskvärda och harmoniska vis välkomnat besökare.
Han flyttade in precis som om han alltid hört hemma här till de andra katternas häpnad. Han bar med sig ett fantastiskt självförtroende och en total medvetenhet om sitt så att säga majestätiska påbrå. Sällan har jag mött ett djur med denna blandning av vän och omtänksam natur i lika stor dos som ibland rent arrogant översittar attityd.
Under sin fertila tid blev de sista av mina icke grå hår stålgrå! Tidigt ämnade han börja strila och revirmarkera precis överallt varenda vaken minut! Han blev ett blöjbarn. Jag fick sy små byxor och handla inkontinenskydd.
Han fick vara ute stundtals. Då satte han skräck i mina stackars stallkatter. Han sökte gärna upp slagsmål och ville utropa hela världen som sitt kungarike. En utpräglad hannekatt med allt vad det innebär.
Jäklar vilken pondus, vilken styrka och kraft han besatt. När han skulle vaccineras så blev han arg. Han spände sina utsökt blå ögon i mig så håren reste sig på mina armar. Han var förbannad, han var stark och han hade stora tänder och vassa klor. Det är första gången hittills, efter ett helt liv med katt, som jag faktiskt blev rädd!
Men att vara maskulin betyder ju inte att man på nåt sätt är elak. O nej, De Soto är världens goaste kelgris. Han kurrar så läpparna vibrerar. Han pratar och stryker sig emot alla och envar och älskar att bli älskad. Kräver att bli älskad. Älskar tillbaka! Och lika sårad kan han bli som han är tuff. Tittar oförstående på en när man är på bristningsgränsen av irritation över att han tvunget pinkat på nåt. Åh vad ledsen han kan se ut, öronen dippar och ögonen nästan gråter. Hela katten hänger som en urvriden disktrasa. Ja, då får man ju trösta honom, bära runt på honom och berätta för honom hur fin han är.
Jag fick fantastiskt fina kattungar efter denna formidabla herre. Och en härlig pappa var han också. Låg mitt i högen av sina ungar och hjälpte till med tvätt och lek och sovstunder. Så efter bedriften att hålla honom fertil i ca ett år kastrerades De Soto. Min förhoppning var att han skulle lägga ner det där med att strila och pinka på allt och ingenting….men det gick inte över bara sådär. Däremot började han lägga på sig. Verkligen öka i vikt. För var dag! Så svårt i ett hushåll med för övrigt smala katter, kattungar eller dräktiga katter, som vill ha fri tillgång på mat. Omöjligt! Så tiden har gått och funderingarna har varit många. Hur skall resten av De Sotos liv se ut? Kan någon annan härda ut med en katt som förstör hemmet? Och jag som aldrig någonsin omplacerat mina djur, hur klarar man det rent känslomässigt?
Nu är det gjort. De Soto has left the building. Peppar peppar, hittills går det bra. Inget strilande ännu…Han har fått förmånen att flytta till en härlig familj inte så långt härifrån. Dem har han träffat lite då och då i sitt liv. Vi kan hälsa på! Där kan han få ett fantastiskt fint liv, precis så som han allra helst vill ha det… förutom att det kanske inte blir fri tillgång på mat! Jag är så innerligt glad för att Jenny och hennes familj ville ge honom chansen och välkomnar honom hem till sig. Jag tror och hoppas att han kommer sätta lika stort avtryck hos dem som här. Ge dem år av glädje och bli en självklar medlem i familjen. Åh vad jag hoppas att det blir en för evig lösning även om han alltid, alltid kommer vara välkommen tillbaks!
De Soto har lämnat ett stort tomrum här. Huset känns öde och tyst. Inte klokt att det ska vara så tufft att släppa taget om en katt när man har så många kvar! Att det kan bli tomt i ett hus fullt med katter. Det säger en hel del om siameser och orientaler, de är stora själar som ger så ofattbart mycket. Beroendeframkallande gynnare som man helt enkelt inte kan få nog av, inte ens när de pinkar sönder soffan!
