Inte en enda katt inom synhåll, inte ett djur, inte ens ett enda kryp faktiskt! Tomt och öde och fullkomligt främmande för mig.
Jag ligger på sjukhus. Nejdå, inte covid. Har gjort en rejäl bukoperation och är kvar för observation.
Antar att man som läsare genast undrar vad har hänt, vad är det för fel?! Jo jag har från och till lidit av endometrios (ni som inte vet får googla). Och redan i våras började jag få besvär igen.
Detta blev min tredje operation och det var ganska illa därinne i min mage. Massa sammanväxningar, cystor och endometrios. Alltså inte så konstigt att jag varit riktigt riktigt risig med fruktansvärda smärtskov, värre än aldrig förr!
Att få tid för operation var som att bli bjuden på bal på slottet! Äntligen ljus i tunneln. Nu kan jag läka och få tillbaka kraft och ork. Jag har varit dålig en längre tid och inte alls orkat med särskilt mycket! Jag har ätit mycket smärtstillande mediciner och levt i dimma och töcken och precis fixat att hålla allt flytande.
Men nu ligger jag här och börjar få svår abstinens efter pälsklingar! Mina katter har tapetserat mig när jag legat på soffan och haft ont. De har värmt mig, tröstat mig, retat mig till gallfeber och roat mig kungligt med vilda lekar när jag varit lite piggare! Det är sannerligen sagolikt att få ha dessa varelser i sin vardag.
Av naturliga skäl har kattuppfödning inte varit helt prioriterat. Men det har ändå hänt en del spännande i katteriet. Vilket jag hoppas orka berätta mer om nu under min konvalecens!
