Nu har jag varit hemma ett par dagar efter min operation. Krafterna återkommer sakta men säkert vilket känns fullkomligt underbart!
Det är hög tid och äntligen orkar jag presentera en ny lussekatt!
Foma Strekoza*RU
Foma kom till oss redan i augusti! Då hade vi väntat hela sommaren på att det skulle gå flyg från Ryssland. Det blev inte så pga corona. Foma fick istället en väldigt väldigt lång resa med tåg, bil och färja innan han tillslut anlände till Stockholm. Där kunde Inger och jag hämta vår efterlängtade pojk och köra honom hem den sista biten.
Spänningen var stor! Hans resa var rena thrillern med olika gränser att passera och en färja att passa. Mycket skulle klaffa vilket det också till sist gjorde men det var på håret! Jag vill ge en stor eloge till kuriren som genomförde ett enastående jobb, mycket proffsigt och med stor förståelse för hur djuren kände sig. Fler katter samt hundar var med på resan. Mest stressad av alla var nog dock vår Foma.
De upplyste oss om detta och bad oss ge honom tid. Redan vid första mötet kände iallafall jag att han överträffade mina förväntningar! Vilken vacker katt! Underbar färg! Stor för sin ålder! Tjusig kille och såg ut att ha en from och härlig personlighet. Det är verkligen speciellt att våga importera en själ man inte fått möta i verkligheten. Mycket bilder och filmklipp skickas och mycket tillit bör man känna för uppfödaren. Man kan ju verkligen köpa grisen i säcken om man har otur!
Jag körde som en biltjuv ärligt talat. Kändes som om varje minut vi kunde dra ner på resandet skulle bespara stress för denne tappre resenär.
Väl hemma var det uppenbart att han kände sig osäker, rädd och klaustrofobisk. Han var skygg och ville inte bli lyft eller hållen. Han såg ängslig ut och var alldeles ensam i världen, stackaren. Men hans personlighet lyste ändå igenom. Han pratade, han försökte ta kontakt och han åt och drack och gick på lådan. Han var frisk och i supergod kondition.
Det kom att ta några veckor faktiskt innan han helt slappnade av. Jag hann trots allt bli lite orolig huruvida hans temperament egentligen var så bra. Min son, som har en otrolig känsla och förståelse för våra djur, sa helt sonika till mig att det är bara att vänta mamma. Sitt still och slappna av, låt honom styra. Han blir trygg en vacker dag!
Och precis så blev det! Han blommade upp, blev sig själv och är en alldeles underbart charmig kille. Precis sådär som orientaler ska vara. Pratar högt och tydligt. Apporterar. Doppar leksaker och stulna strumpor i vattenskålen. Ligger på rygg med magen i vädret och ska kelas med. Kommer fram till främmande för att hälsa. Social, lekfull, gosig och vacker. Låång svans, långa ben, en elegant katt. Dock ett matvrak så lite lönnfet trots sin ringa ålder.
Tanken är såklart att han ska bli pappa!Är så stolt över att kunna presentera vår nye avelshane tickad, cremefärgade och alldeles underbar. Och han har redan haft damsällskap…
