Så långt så väl…Kattungarna är nu inne på dag 6. De tappade i vikt i början (se tidigare inlägg) och vi har kämpat på. I dag ligger en på sin födelsevikt, 96 gram. Pojkarna är uppe i 87 gram. De vägde 95 när de föddes…Och lilla mörka tjejen väger 84.
De mår alla fint och är väldigt pigga. Men vad segt, de ligger ju efter alldeles oerhört! Har aldrig haft såhär små ynkliga troll vid nästan en veckas ålder!
De är förödande svåra att stödmata. Vill inte veta av den äckliga ersättningen. Spjärnar med alla fötter och alla tår de har. Skriker och gapar, gnyr och protesterar. Det tar mig avsevärd tid att få i dem ett mål mat. Tålamod, vaaar finns det att få tag i??!! Jag behöver massor! Sömn likaså!
Märta, ja hon gör ett rätt bra jobb. Men dessvärre har hon inte heller nån vidare aptit. Trugar och bjuder på goda trerätters middagar, lunch och afternoon tea, men nja inte nåt utav det imponerar på damen!
Mitt hopp står till att hennes mjölkproduktion ökar. Att hon börjar vräka i sig mat! Att de små fattar att de kan få hur mkt mat de vill om de bara ville suga tag i nappflaskan!
Goda råd är dyra sägs det! Om någon har något gott råd tages det tacksamt emot, hur dyrt det än är!!
